G-20 i skenet av Asientillväxt och dollarfall

I veckan hålls G20-möte i Pittsburgh. Mötet kommer framförallt att fokusera på det globala ekonomiska läget. För ett år sedan höjdes kritiska röster om att G20-samarbetet inte gav särskilt stora resultat. G20:s betydelse har dock ökat under finanskrisen. I en kommentar säger SEB:s chefsekonom Robert Bergqvist att G20-samarbetet nu fungerar bra och att arbetstakten är hög. Han tror att veckans möte kan bana väg för historiska förändringar.

I spåren på G20-mötet kommer Internationella Valutafonden, IMF, om drygt en vecka med sin höstrapport, World Economic Outlook. IMF säger i sin rapport att den globala finansiella krisen troligen kommer att ge långvariga sår i världsekonomin. Regeringarna kan dock agera för att stimulera en snabbare återhämtning. IMF skriver också att penningpolitiska beslutsfattare bör lägga mer vikt vid makrofinansiella risker.

Den globala ekonomin präglas för tillfället av ökad ekonomisk uppgång i Asien och fallande US-dollar. Asiatiska utvecklingsbanken skrev nyligen upp sin BNP-prognos för Asien, exklusive Japan, till 3,9 procent i år. Nästa år väntas tillväxten bli 6,4 procent. Kinas BNP-ökning reviderades upp till 8,2 procent i år och 8,9 procent 2010. På valutamarknaden har US-dollarn försvagats brett mot flertalet större valutor. Bakom dollarförsvagningen ligger bland annat spekulationer om att G20 kan komma att acceptera en svagare dollar för att komma till rätta med de ekonomiska obalanserna.

– Vi förväntar oss att få se en fortsatt försvagning av dollarn kommande månader, säger Ian Standard, valutastrateg på BNP Paribas. Enligt Stannard finns det en rad faktorer som går emot dollarn, till exempel förbättrade ekonomiska förhållanden globalt.

När det gäller den svenska valutan så var den som svagast gentemot dollarn i början av mars i år. Den 3 mars stod dollarn i 9,22 SEK. Igår, drygt sex månader senare kostar dollarn 6,85 SEK. En svagare dollar drabbar svenska exportföretag negativt, men samtidigt kan importerade varor bli billigare. Detta kan på sikt gynna de svenska mjölkföretagen genom lägre priser på foder och andra importerade insatsvaror.