Kollektiva nyttigheter – en del av politiken

I Jordbruksverkets rapport från i somras Marknadsanpassning av jordbruket – hur påverkas kollektiva nyttigheter, skriver jordbruksverket att ökad marknadsanpassning kan vara ett hot mot öppna landskap och biologisk mångfald. Svenskt jordbruk producerar inte bara livsmedel utan även kollektiva nyttigheter. Kollektiva nyttigheter i form av biologisk mångfald, landskaps- och kulturmiljöer och säkra livsmedel.

Mjölk- och köttföretagen är genom sin odling av foder på åkermark och betande djur på hagmarker centrala för att bibehålla öppna landskap och en biologisk mångfald. Ökad marknadsanpassning med sänkta priser, snabbare strukturrationalisering och minskat antal djur är ett hot mot dessa nyttigheter. Det finns dock motmedel till denna utveckling genom ett ökat fokus på insatser till miljö- och kulturvärden och det är precis denna utveckling vi ser inom jordbrukspolitiken.

Det är intressant att Jordbrukverket tittar på denna frågeställning då både marknadsanpassning och kollektiva nyttigheter är centrala delar i den jordbrukspolitiska diskussionen. Genom en marknadsanpassning kombinerat med insatser för de kollektiva nyttigheterna som mjölkföretagen står för har vi en grund att stå på för att skapa en modern jordbrukspolitik. En fungerande jordbrukspolitik förutsätter dock att svensk mjölkproduktion kan konkurrera med andra länder. Om den svenska mjölkproduktionen minskar kommer även de kollektiva nyttigheterna att minska?

Vad är en rimlig utveckling? Ska kollektiva nyttigheter som öppna landskap och biologisk mångfald betalas via miljöersättningar till mjölk- och köttföretagen samtidigt som det sker en marknadsanpassning. I den svenska debatten om en avreglerad jordbrukspolitik är det svårt att tolka om även miljö- och landsbygdsersättningarna ska ”avregleras”, men svaret kommer kanske nu?