Renationalisering av mjölkpolitiken?

EU:s mjölkproduktion och dess djupa lågkonjunktur står idag högt på den politiska agendan. EU:s två största mjölkländer Tyskland och Frankrike går i täten för att hjälpa mjölkföretagen med olika typer av insatser för att stabilisera marknaden och stärka mjölkföretagen.

Bland förslagen som diskuteras öppnar EU-kommissionen upp för frivilliga nationella insatser. Ett exempel är möjligheten till förtida utbetalning av gårdsstödet i oktober för att stärka likviditeten för mjölkföretagaren. En annan möjlighet som diskuteras är att medlemsländerna ska få ge egna nationella stöd som inte är gemensamma från EU med upp till 150 000 kr per företag. Förslagen innebär att de enskilda länderna själva får bestämma om de vill genomföra åtgärderna och således kommer det variera mellan länder om man använder möjligheten eller inte.

I Hälsokontrollbeslutet från november 2008 fanns också möjligheter till nationella särlösningar genom att 10 procent av direktbidragen fick användas för riktade insatser till bland annat mjölkproduktion. Här föreslog Svensk Mjölk under våren en extra insats för mjölkföretagen med 200 miljoner.

Frågan är om vi ser en ny trend i jordbrukspolitiken med flera nationella stödinsatser som inte är gemensamma för EU:s alla länder. Eller är förslagen kopplade till den lågkonjunktur vi haft det senaste året med krav på extrainsatser? Ett annat alternativ är att möjligheten till nationella stödinsatser är ett sätt att underlätta kompromisser när 27 EU-länder skall enas? Framtida beslut får ge svaret, men utvecklingen är oroande då den relativa konkurrenskraften mellan länder kommer att påverkas negativt.