Klimatkrav där det gör mest nytta

De globala utsläppen måste reduceras med 50 procent till 2050, jämfört med 1990, för att nå målet om max två graders temperaturhöjning. Vid toppmötet i slutet av förra veckan satte EU ett eget långsiktigt mål för utsläppsminskning – 80-95 procent till 2050. De utvecklade länderna måste ta ledningen och reducera sina utsläpp, har EU:s ordförande Fredrik Reinfeldt klargjort.

Enligt Brendan Smith, Irlands jordbruksminister, är det avgörande att EU genom ett nytt internationellt avtal i Köpenhamn utvecklar en strategi för att minska de globala utsläppen av växthusgaser och för uthållig livsmedelsproduktion. Smith betonar dock att kraven på utsläppsminskningar inte får resultera i att livsmedelsproduktionen inom EU får orimligt höga krav på att minska utsläppen av växthusgaser. Om länder inom EU får för stora krav riskerar produktionen att flytta till länder utanför EU. Länder med kapacitet att täcka upp bortfallet har sannolikt mindre effektiv produktion än den produktion som bedrivs inom EU. Detta skulle resultera i en ökning av de globala utsläppen av växthusgaser, menar Smith.

Brendan Smith har givetvis rätt. Det är mycket viktigt att balansera dessa två delar. Jordbrukssektorn ska ta sitt ansvar för klimatet, och det finns mycket förbättringspotential vad det gäller att bli mer resurseffektiv. Men det är avgörande att väga krav på åtgärder mot de kostnader som dessa medför. Sverige är ett gott exempel på vad gäller klimatpåverkan från mjölkproduktionen. En hög avkastning, som är ett resultat av en god djurhälsa, ger en låg klimatpåverkan per kilo mjölk. Det är därför mjölk ska produceras här i Sverige. För klimatets skull, och för att kunna behålla det öppna landskapet och de andra mervärden svensk mjölk ger.